Jag förstår att det är jobbigt att vara folkpartist när det politiskt styrda Skolverket anger friskolesystemet som en anledning till försämrade resultat i grundskolan.

Vi kommer ta ansvar för det som vi har makt att göra och jag hoppas att regeringen tar ansvar för sin del. Utifrån de rapporter som Skolverket presenterar.

"Lusten att lära och möjlighet att lyckas ska vara det bärande temat för Bildningsstaden Borås. De senaste undersökningar visar att elevernas lust att lära mer har ökat i Borås. Fler elever klarar sin utbildning. Men vi är inte nöjda innan alla elever får en rimlig chans att klara sina studier.

I BT den 14 maj så kritiserar Anna Svalander (Fp) mig för att jag säger att vi saknar styrmedel för att lyckas i grundskolan.

Jag utgår från vad Skolverket ger för råd, det vill säga att styra mer pengar till skolor utifrån sociala aspekter. Det gör Borås redan genom en modell som vi är politiskt överens om. Deras andra råd är att de bästa lärarna finns på skolor i mer utsatta områden. Här har vi mer att göra.

Däremot kan vi inte göra något åt den i princip fria etableringen av friskolor och vilka resurser fristående skolor ska få.

Svalander hävdar att vi inte tar ansvar och skyller ifrån oss. Med tanke på det arv ni överlämnat i våra grundskolor så borde en viss ödmjukhet vara på sin plats.

När det gäller kraftigt minskade statsbidrag och övervältringar till kommunen av statliga uppgifter så är det inte att skylla ifrån sig. Jag visar på regeringens ovilja att prioritera resurser till skolan.

Vad det gäller den nya organisationen i Borås så vill jag inte röra den efter ett drygt år. Jag har respekt för att Svalander tror att det skulle gynna eleverna. Min påverkan på organisationen är lika stor eller liten som Svalanders. Det är ju frågor som avhandlas i partiövergripande förhandlingar där (Fp) varit en part.

Svalander vill att staten ska ta över ansvaret för skolan – och omyndigförklarar därmed Borås Stad. Jag tror på Borås och det lokala ansvaret. Grundfrågan är resurser – mer pengar till skolan. Och återigen handlar det i nuläget om en politisk ovilja från den sittande regeringen.

Trots tuffa tider och försämrad ekonomi så har vi under våra knappa 1,5 år tagit beslut om att införa en övergripande plan för skolan - Bildningsstaden Borås. Socialdemokraterna, har tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Vägvalet i Borås, skjutit till ytterligare 40 miljoner kronor till grundskolan – pengar som följer med även de kommande åren. Dessutom har vi investerat ca 35 miljoner kronor extra på bland annat läromedel.

För att minska antalet tomma platser så har vi beslutat om att stänga två skolor. Vi inför en lärarpool nästa läsår. Syftet är att kunna behålla lärare i Borås. Dessutom arbetar vi aktivt med att utveckla metoder för förbättrad undervisningen och öka måluppfyllelsen.  

I Borås har den kommunala gymnasieskolan gjort ett välplanerad och långsiktig arbete med att profilera sig. Det har gett goda resultat. Elever väljer i hög grad den kommunala gymnasieskolan.

Ett likande arbete behövs i våra grundskolor. Det bästa sättet för oss att få mer resurser till skolan och höja kvaliteten är att behålla eleverna. Den kommunala skolan ska vara så bra att elever och föräldrar väljer den. "

Lena Palmén (S)

kommunalråd

Större barngrupper, mer stressad personal och hårda sparpaket. Så ser vardagen ut för allt fler kommuner runt om i Sverige.

Socialdemokraterna i Ulricehamn presenterade nyligen en rapport om hur kommunen får det allt svårare ekonomiskt att genomföra välfärdsuppdragen för sina invånare. Detta på grund av att regeringen vältrar över allt större ansvar på kommunen utan att föra över motsvarande pengar.

Enligt rapporten handlar det om kostnader motsvarande åtminstone 30 miljoner kronor som tidigare staten stod för men som Ulricehamnarna nu tvingas ta ur den kommunala kassan. Det motsvarar 70 öres höjd kommunal skatt i Ulricehamn. Tyvärr känner vi att den här beskrivningen stämmer väl överens även med våra kommuner, Borås och Mark.

Rapporten visar också på ett allvarligt dilemma. Den progressiva beskattningen är väl förankrad hos det svenska folket. Att driva frågan om platt skatt på riksnivå är dödsdömt ur ett väljarperspektiv. Vi menar att regeringen är medveten om kommunernas och regionernas ekonomiska situation. Men genom att tvinga kommuner och regioner att ta allt större ekonomiskt ansvar – och vars enda skatteverktyg är just platt beskattning – gör att den ideologiska viljan genomförs, bakvägen.

Den borgerliga regeringen har valt att sänka skatten för utvalda grupper medan bland annat sjuka, arbetslösa och pensionärer fått behålla en högre skattenivå och samtidigt se sina ersättningar minska. Genom att höja den kommunala skatten tvingas dessa, redan hårt utsatt grupper, att betala vår gemensamma välfärd två gånger.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, redovisade nyligen att allt fler kommuner får svårt att uppnå kraven för en god ekonomi. Samtidigt får kommunerna allt svårare att klara kvaliteten i välfärdsuppdragen. SKL:s moderate ordförande Anders Knape anser att statsbidragen till kommunerna behöver ökas. Det är bra. Men han förutspår att dessa pengar kommer först 2014, för att det är ett ”speciellt år”.

Det duger inte. Regeringen kan inte långsiktigt dränera kommuner på resurser och äventyra kvaliteten i förskola, skola och omsorg och lagom till valår fläska på med tillfälliga pengar.

Sveriges kommuner måste få stabila, långsiktiga och rimliga förutsättningar att kunna planera och genomföra det välfärdsuppdrag som kommuninvånarna har rätt att förvänta sig.

Vi välkomnar den namninsamling som har startats i Ulricehamn. Vi uppmanar alla som värnar den gemensamma välfärden att skriva på.

Likvärdigheten i den svenska grundskolan har försämrats visar en ny rapport från Skolverket. Sedan slutet av 1990-talet har skillnaderna mellan olika skolors betygresultat ökat kraftigt. Valet av skola har blivit allt viktigare för hur en elev lyckas i skolan. Rapporten visar också att skolsegregationen har antagit nya former.

Företag som vill rekrytera misslyckas var fjärde gång. Svårigheter att rekrytera bromsar företagens möjligheter att växa, säger Kenneth Krantz regionchef i Svenskt Näringsliv, den 13 april i BT.

Vidare går det att läsa på BT:s ledarsida den 14 april "problem med att få fram praktik och lärlingsplatser sätter käppar i hjulen för regeringens åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Men det går inte att som arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) att peka ut företagarna utan att nämna det egna ansvaret".

På BT:s debattsida den 12 april gör de båda moderata riksdagsmännen Ulrik Nilsson och Jan Ericson som Hillevi Engström, avsäger sig till ansvar. De anser att kommunerna ska prioritera arbetsmarknadsåtgärder framför det vi är satta att sköta. Ett ansvar moderaterna kräver att kommunen ska ta trots kraftigt sänkta statsbidrag och övervältringar på flera områden inom ex. försörjningsstödet. Grovt räknat handlar det om en skattehöjning på ca 70 öre. Nilsson och Ericson menar helt enkelt att kommunerna ska ta ansvar för regeringens misslyckanden.

Sverige behöver en politik som tar ansvar för jobben både utifrån individen och företagen. Sveriges konkurrenskraft hotas. Då duger det inte att på ett arrogant sätt anklaga kommunerna att inte vilja ta ansvar.

Det duger inte när 400.000 människor är utan arbete samtidigt som näringslivet saknar utbildad personal. Andelen personer i sysselsättning är lägre än 2006. Arbetslösheten har stigit till 9 procent från 6 procent 2006. Redan då kallade Moderaterna det för massarbetslöshet ett ord som inte hörs från moderat håll idag.

De åtgärder som den borgerliga regeringen genomfört för att minska arbetslösheten är inte effektiva. Långtidsutredningen 2011 konstaterar att resultaten hittills har varit en stor besvikelse ur ett sysselsättningsperspektiv”.

Sänkta krogmoms och åtgärder för unga som ändå skulle få arbete duger helt enkelt inte.

Ansvaret för arbetsmarknadspolitik måste tas av riksdagen och regering. Arbetsförmedlingen måste ges möjligheter att utbilda arbetslösa även de unga, stötta den kommunala yrkesutbildningen för vuxna och genom fler utbildningsplatser på högskolor och universitet.

Därför är beslutet som riksdagen tagit på förslag av Socialdemokraterna så viktigt. "Riksdagen uppmanar regeringen att ta fram ett förslag om ett riktat statsbidrag för vuxenutbildning som garanterar en hög nivå på utbildningen." En viktig del i en politik som kan öppna dörrar för fler på arbetsmarknaden, ge företagen arbetskraft med efterfrågad utbildning och stärka Sveriges konkurrenskraft.

Det är dags att den moderatledda regeringen slutar skylla ifrån och tar sitt ansvar för utbildnings- och arbetsmarknadsfrågorna. Ett krav från Socialdemokraterna med support från näringslivet och de 100.000-tals som är utan arbete.

Lena Palmén (S) kommunalråd Borås
Pelle Pellby (S) kommunalråd Mark

Mattias Josefsson (S) oppositionsråd Ulricehamn

Troligen känner du inte mig heller förutom det du läser i pressen. Jag tackar för brevet trots att jag inte håller med om det du skriver. Alla kontakter med andra människor är bra man får sig en tankeställare, inser att finns många med andra åsikter än de man själv har.

Du tycker att jag skriver för mycket, syns för mycket på insändarsidan. Du drar slutsatsen att det inte är krävande att vara kommunalråd. Jag tänker inte beklaga mig och säga att mitt förtroendeuppdrag är mer krävande än andra arbeten. Jag gör något som jag brinner för, jobbar för ett bra samhälle att leva i för alla.

Mitt uppdrag innebär att föra ut den politik som jag tror på, socialdemokratin. Det innebär bl.a att vi anser att pensionärer ska betala skatt efter samma tabell som de som arbetar. Pension är intjänad lön. Vad det gäller de fattiga barnen så litar jag på vad forskningen visar dvs att den stora ökningen beror på försämringarna i försäkringssystemen framför allt arbetslöshetsförsäkringen.

Vi politiker jobbar på olika sätt jag för min del tycker att det är bra att använda insändarsidorna då många faktiskt läser dom.

Barnen kan inte vänta det krävs åtgärder här och nu av oss folkvalda i stat, landsting och kommun för att minska antalet fattiga barn.

Anette Carlsson (M) skriver i BT 2 april att jag anklagar regeringen för att bidra till att barnfattigdomen ökar. Det är sant men kunskapen kommer från TapioSalonen, professor i socialt arbete. Även Rädda Barnens nionde rapport visar en ökad barnfattigdom i högeralliansens Sverige. 2009 levde 248 000 barn i fattigdom – det vill säga 13 procent av alla barn. Det är barn som inte får ta del av välfärden. Sanningen är att familjepolitikens utjämnande och fattigdomsreducerande effekt minskats.

Trots ökningen menar Annette Carlson att regeringen ”lagt grunden för minskad barnfattigdom”. Konkreta åtgärder kan hon inte ge exempel på. Istället ser hon bl a; Rut- och rotavdrag, sänkt restaurangmoms och förändringar i las som viktiga inslag i kampen mot barnfattigdom.

Anette Carlsson- det är knappast de fattiga barnen som ser städföretag svepa in och feja i villan eller lägenheten. Det är förmodligen inte heller de barnen som sitter på restaurang och gläds över den sänkta momsen. Däremot märker barnen av den statliga skattesänkningen på ca 120 miljarder och de minskade bidragen till kommunerna. Pengar som kunde använts för att utjämna klyftor i samhället.

Barnfattigdom är ett verkligt problem i Sverige. Uppenbarligen har inte regeringen bemödat sig tillräckligt för att vända utvecklingen. Jag säger inte att det är enkelt, men ser man som Annette Carlson sänkt restaurangmoms som en väg, då finns skäl att vara orolig.

Rädda Barnen drar slutsatsen att hela systemet för den ekonomiska familjepolitiken måste ses över och göras om. Detta för att säkerställa dess fattigdomsreducerande effekt. Då, Anette Carlsson, är det i första hand en fråga för Regering och Riksdag. Och den Regering som låtit det relativa fattigdomstalet öka är värd att kritisera.

Ett antal av de frågor du tar upp har vi redan under vår korta tid som styrande i Borås åtgärdat. Vilket du säkert känner till men av någon anledning inte tar upp i det du skriver.

Feriejobb erbjuds från 2012 alla ungdomar som har sommarlov från nian till tvåan i gymnasiet. En extra insats görs för ungdomar från utsatta familjer med försörjningsstöd att få feriejobb.

Lönen vid feriejobb ingår inte i ramen för försörjningsstöd. Alltså får ungdomarna sin lön utan att föräldrarnas socialbidrag påverkas. Detsamma gäller i KRUT-projektet för deltagare upp till 21 år utan gymnasieutbildning.

Som avslutning kan nämnas att jag skrivit en motion om vad vi som kommun kan göra för att minska barnfattigdomen. Syftet är att få en handlingsplan som beskriver vad vi som kommun kan och ska göra för att minska antalet fattiga barn. Vad jag förstår så har min motion väckt motstånd från allianspartierna i Borås.

Men det stoppar oss inte vi kommer att fortsätta vårt politiska arbete för att ge barnen i Borås en bra start i livet.

Lena Palmén (S) kommunalråd i Borås

Från dagens BT.  

Regeringen får bakläxa om vuxenutbildning

Företagen tvingas tacka nej till ordrar på grund avatt det råder brist på rätt utbildad personal. Samtidigt är många människor, inte minst unga, utan jobb. Idag är vägarna in till utbildning kraftigt beskurna, något som hämmar individ, företag och Sverige.

När hjulen snurrar för fullt på företagen är möjligheterna små att utbilda och vidareutbilda sin personal. Att människor utbildar sig vid lågkonjunktur är en väl beprövad och framgångsrik politik. Det ger företagen reella möjligheter att nyanställa rätt utbildad personal. En nödvändighet för att kunna tacka ja till nya order och växa. Det i sin tur ger fler jobb och nya skatteintäkter som kan omvandlas till välfärdsjobb.

Socialdemokraterna i Sjuhärad har under lång tid i bland annat BT vädjat om att regeringen ska priorotera utbildning. Inte minst med tanke på att rekordstora ungdomskullar lämnar gymnasieskolan. Många längtar efter högre studier eller behöver komplettera och fortbilda sig. Arbetsmarknadens ständigt förändringar. Att satsa på vuxenutbildning är ett av de mest effektiva sätten att bryta kunskapsklyftor mellan människor och skapa ett inkluderande samhälle.

Den 17 mars skriver Ulrik Nilsson, moderat riksdagsman från Borås, på ett arrogant sätt skriver att (S) äntligen prioriterar jobben. Detta gör han knappt en månad efter att Socialdemokraterna fått igenom en mycket viktig motion om utbildning i riksdagen. Riksdagen ger regeringen bakläxa för att man istället för att se till att människor kommer i arbete valt skattesänkningar, bidrag till låglönejobb och till personer som inte behöver stöd för att få en anställning.

I beslutet skriver riksdagen bland annat:

"Riksdagen uppmanar regeringen att ta fram ett förslag om ett riktat statsbidrag för vuxenutbildning som garanterar en hög nivå på utbildningen. ”

Vidare skriver riksdagen i sitt beslut:

”Antalet platser inom vuxenutbildningen 2007-2012 är färre än under tiden 2002–2006 trots att det då var högkonjunktur. Platserna inom kvalificerad yrkesutbildning och yrkesvux täcker inte behoven på långa vägar. Riksdagen konstater att vuxenutbildningen riskerar bli offer för besparingar om inte det riktade statsbidraget återinförs."

Med stöd av en majoritet i riksdagen har Socialdemokraterna fått igenom en viktig del i en politik som kan öppna dörrar för fler på arbetsmarknaden, ge företagen arbetskraft med efterfrågad utbildning och stärka Sveriges konkurrenskraft.

Lena Palmén, (S) kommunalråd Borås

Pelle Pellby, (S) kommunalråd Mark

Mattias Josefsson, (S) oppositionsråd Ulricehamn

Från Borås Tidning den 28 mars av Inga-Kersti Skarland från Ulricehamn och mig.

Många lärare hade hoppats att få sin lärarlegitimation före den 1 juli i år och därmed beviset på sin undervisningsbehörighet. Nu skjuts arbetet framåt på oviss tid. Många med oss känner oro inför om reformen verkligen genomförs.

För utbildningsminister Jan Björklund (Fp) måste detta betraktas som ett nederlag. Det är ännu ett trist exempel på hur illa förberedda ministerns reformer är. Skolverket har påpekat att ”tidsramen för uppdraget har varit för snävt”. Dessutom innehåller förslaget även andra, för många kommuner oöverstigliga, bekymmer. Det gäller inte minst bristen på statlig finansieringshjälp för att se till att obehöriga lärare kan ges en kompletterande utbildning.

Det är klokt av Skolverket att skjuta fram införandet. Lärarlegitimationen förtjänar att genomföras väl. Vi menar att utbildningsministern bör använda tiden till att förbättra möjligheterna för oss skolhuvudmän.

Framför allt måste legitimationen följas av en rejäl statlig satsning på kompetensutbildning för lärare, något som inte minst Sveriges kommuner och landsting, SKL, har påpekat. Lärarlyftet II – som finns till för att hjälpa skolhuvudmännen – är ett skämt. Stimulansbidraget på 500 kronor per högskolepoäng/vecka täcker inte en bråkdel av kostnaden.

Boråsregionen och hela kommunsektorn står inför försämrade skatteintäkter och en avtalsrörelse som sannolikt innebär höjda löner för lärare. Den ekvationen går inte ihop med kraven att därtill finansiera de utbildnings- och vikariekostnader som uppstår med lärarlegitimationen. Höjda lärarlöner kommer oundvikligen att ställas mot kostnaden att sätta lärare på skolbänken. För våra kommuner riskerar det att innebära än sämre lärartäthet.

Vi uppmanar Jan Björklund att tänka om och ta ansvar för de kostnader som lärarlegitimationen medför. Regeringen behöver ta fullt ekonomiskt ansvar för beslutade reformer. Vi menar också att regeringen borde ge högskoleverket i uppdrag att snabbutreda möjligheten att låta lärare som har lång erfarenhet, men som inte är behöriga, att validera sina kunskaper. En lågstadielärare som har undervisat i svenska i 15 år framgångsrikt, men som inte är formellt behörig, borde kunna ges legitimation utan att sätta sig på universitetet. 

Från GP:s debatt från kommunerna mellan  Göteborg och Jönköping

Det tycks råda regionalpolitisk enighet om behovet av av en ny järnväg Göteborg-Borås-Jönköping. Men regeringens låga ambitionsnivå är ett bekymmer, skriver bland andra Johan Nyhus (S).

8 mars en dag för alla världens kvinnor. Får man erbjudandet att skriva i Boråskuriren en sån dag tackar man ja. Så nu sitter jag här en tidig söndagmorgon i en sporthall i Falköping och funderar på vad jag ska skriva om.

Vissa saker man hör fastnar för evigt i minnet.

Min lärare på högskolan i textilhistoria berättade om en av sina många resor hon gjort.

Hon beskrev vad hon såg när en nomadfamilj flyttade.

-Först gick kvinnan och bar på tältet, köksutrustningen, maten och barnen och sist gick mannen och bar på ansvaret.

Sant eller inte men det hon ville berätta var att kvinnor tar ett stort ansvar för att livet ska gå ihop.Hon gör det ofta utan att få den uppskattningen hon är värd inte heller får hon en rättvis lön för det arbete hon utför.

Kvinnorörelserna har gjort ett grovjobb under många år med att få upp frågorna om lika vilkor för kvinnor och män på bordet. Trots att vi är inne 2000-talet så är vi inte i mål.

I veckan som gick fick jag frågan av en vän- är du feminist?

Jag tvekade lite med svaret men sedan så svarade jag ja. Det politiskt korrekta är ju att svara ja. Men frågan fick mig att tänka lite djupare.

Vad är det som gör att människor känner samhörighet och hittar saker att jobba tillsammans för. Kan ju vara kön, men hur mycker har den kvinnliga industriarbetaren gemensamt med Annika Falkengren vd för SEB eller Antonia X:son Johnsson? Eftersom jag själv kommer från fabriksgolvet inser jag att min samhörigheten är större med en manlig arbetare från Volvo eller med Socialdemokraternas och min partiledare Stefan Löfven.

Kan man inte vara feminst ändå? När man läser på om feminismen inser man att det inte är ett lätt val att placera sig rätt i de olika inriktningarna. Det finns särartsfeminsiter och likhetsfeminister med ett antal undergrupper såsom anarka, liberrala, radikala, socialistiska och queerfeminister. Sedan följer de filosofiska inriktningarna analytiska, kontinetala, pragmatiska och postkolonila feminismen.

Jag är socialdemokrat med de värderingar vi har frihet, jämlikhet, solidaritet och alla människors lika värde. Jag behöver inte sätta en etikett med feminist på mig för att jobba för jämlikhet. Jag har fritt spelrum i jämlikhetsfrågorna och dessutom ett krav på mig att jobba för jämställdhet mellan könen.

Så svaret på frågan om jag är feminist är väl besvarad. Jag är feminist genom att jag är en demokratisk socialist. Men för mig räcker det att säga att jag är socialdemokrat.

Men får jag frågan idag den 8 mars på den internationella kvinnodagen så blir nog svaret ändå att jag är en feminist, en socialistisk feminst.

Åsa Westlund, Europaparlamentariker (s), Lena Palmén, Kommunalråd i Borås (s), Mattias Josefsson, oppositionsråd i Ulricehamn (s), Pelle Pellby, kommunalråd i Mark (s)

I BT den 23 februari kräver sex företrädare för klädbranschen hårdare EU-lagstiftning mot gifter i kläder. Socialdemokraterna i Boråsregionen och i Europaparlamentet välkomnar initiativet.

Kläderna vi köper ska vara snygga, bekväma och funktionella. Vi vill inte att de ska innehålla ämnen som skadar vår hälsa eller miljö. Det är ofta svårt att veta om kläderna vi köper är bra ur miljösynpunkt då informationen för det mesta är knapphändig och aspekterna - t ex materialval, transporter och infärgningstekniker - är svåra att ta hänsyn till. De flesta konsumenter tar för givet att kläderna som säljs i affärerna idag inte är dåliga för miljö och hälsa. Men tyvärr är det inte riktigt så.

Många kläder och textilier behandlas till exempel med antibakteriella ämnen av olika slag, ämnen som frigörs när kläderna tvättas och sedan sprids i vår natur. Det handlar om kemikalier som är farliga för vattenlevande organismer och som kan ha fortplantningsstörande effekter. Det finns därför skäl att ifrågasätta om nyttan av textilbehandlingen är värd de risker den innebär.

Att tuffare lagstiftning behövs är tydligt.Därför är det glädjande att klädindustrin vill verka för giftfria kläder. Textilindustrin är viktig för jobben och ekonomin men kan också spela en betydande roll för att leda utvecklingen mot en mer hållbar miljö i hela EU. Strängare krav även för länder utanför EU gagnar miljön och konkurrenskraften.

Socialdemokraterna i Europaparlamentet arbetar därför för tuffare lagstiftning. Vi vill ha tydligare märkning och högre hälso- och miljökrav vid användning av olika ämnen. Bland annat har vi drivit på för att få EU-kommissionen att agera för att reglera användningen av hormonstörande ämnen som till exempel triklosan, triklokarban och nonyfenoletoxylat i kläder.

Det är svårt att se att EU:s generella kemikalielagstiftning kommer att vara tillräcklig för att hantera dessa frågor på ett bra sätt. Därför vill vi att EU-kommissionen föreslår lagstiftning som är särskilt inriktad på att få bort diskutabla ämnen som visserligen används i förhållandevis små doser i varje enskild produkt, men som sammantaget kan innebära stora problem för hälsa och miljö.

Vi delar klädindustrins frustration över att den svenska regeringen inte är mer aktiv i de här frågorna. Förhoppningsvis kan vi tillsammans driva på för att regeringen ska bli mer ambitiös i sitt kemikaliearbete, inte minst när det gäller kemikalier i kläder och andra textilier.

Åsa Westlund, Europaparlamentariker (s)

Lena Palmén, Kommunalråd i Borås (s)

Mattias Josefsson, oppositionsråd i Ulricehamn (s)

Pelle Pellby, kommunalråd i Mark (s)

Från dagens debattsida i BT av Pelle Pellby Mark, Mattias Josefsson Ulricehamn och jag

Vi har högre ambitioner för Sverige

Trots att en mängd företag och inte minst Svenskt Näringsliv vid upprepa tillfällen de senaste åren kritiserat den ökade mismatchen på arbetsmarknaden gör regeringen ingenting. Idag är 400 000 människor arbetslösa. Andelen sysselsatta har minskat sedan 2006.

Det var med buller och bång som den moderatledda regeringen under 2007 monterade ned stora delar av den jobb- och utbildningslinje som kännetecknat den svenska arbetsmarknadsmodellen. I dag kan vi konstatera att omkring två tredjedelar av platserna inom den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen har försvunnit. Sedan 2006 har antalet platser inom kommunal vuxenutbildning minskat med ungefär en femtedel.

Nyligen kom Arbetsförmedlingen med siffror som visar att arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden ökat dramatiskt på senare år. Från 155 000 personer 2006 till 220 000 förra året.

Likaså visar färska siffror från samma myndighet att två av tre arbetslösa inte får någon ersättning från a-kassan och att det är en fördubbling sedan 2006. Fredrik Reinfeldt försvarar försämringarna och verkar inte se allvaret i konsekvenserna vare sig för den enskilde eller för Sverige.

Det är med djup oro vi konstaterar att regeringens enda konkreta lösning på denna allvarliga situation är att sänka restaurangmomsen. Det tyder på bristande insikt om den allvarliga situation Sverige står inför.

Enskilda partier inom regeringen viftar också med sänkta ingångslöner och försämringar i lagen om anställningsskydd. Men med stöd i SCB:s arbetsmarknadsundersökningar kan man se att det var färre än 2,5 procent av den totala ungdomsarbetslösheten (2008) som kunde förklaras av att unga hade blivit av med jobbet på grund av turordningsregler. Mot den bakgrunden är det bisarrt att göra slopandet av Las till en av de viktigaste frågorna.

Vi menar att detta mänskliga slöseri inte bara är allvarligt för den enskilde utan det hotar den svenska konkurrenskraften. Socialdemokraterna föreslår istället omfattande investeringar i jobb och utbildning inom högskolan, vuxenutbildningen i traineejobb och utbildningsvikariat samt höjd a-kassa. Socialdemokraterna investerar också i kompetensutveckling för lärare och föreslår också en kompetensförsäkring som ger människor möjlighet att utvecklas. Allt finansierat till sista kronan.

Det är så vi kan stärka kompetensen hos den enskilde, stärka svensk konkurrenskraft så att landets kommuner får in skattekronor till välfärden i våra kommuner.

Pelle Pellby, kommunalråd Mark

Lena Palmén, kommunalråd Borås

Mattias Josefsson, oppositionsråd Ulricehamn

Som kommun har vi ett ansvar för att ha ett visst bestånd att förfoga över. Vi behöver ett antal boende för akuta lägen, sociala kontrakt, flyktingar, för att personer ska kunna flytta från behandlingshem m.m.

Just nu håller vi på att inventera det vi har men även se över behoven för ett antal olika grupper.

Men bostadsbristen är ett bekymmer för alla inte minst för de unga som inte kan flytta hemifrån och de äldre som inte längre orkar sköta om sina villor. Rörligheten på bostadsmarknaden minskar.

I Sverige är en kvarts miljon unga vuxna är utan bostad. Sverige slår bottenrekord i nyproduktion av bostäder år efter år. Under 2011 påbörjades byggandet av 22 700 lägenheter, en minskning med 14 procent jämfört med året innan. Både hemlösheten och vräkningar av barnfamiljer ökar enligt Socialstyrelsen respektive Kronofogdemyndigheten. Alla kurvor pekar åt fel håll.

Socialdemokraterna har ett antal förslag för att få igång byggandet av i första hand hyreslägenheter.

• Först och främst krävs det neutralitet och rättvisa mellan olika boendeformer. En nybyggd hyreslägenhet är 2 000 kronor dyrare per månad än ett nybyggt småhus eller en bostadsrätt, enligt en rapport som Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och SABO gemensamt tagit fram. Det är inte anständigt att ha en politik som diskriminerar hyresrätten.

• Redan i år vill vi Socialdemokrater införa en investeringsstimulans för hyresrätter och studentlägenheter. Vår ambition är att nyproduktionen av hyresrätter mer än fördubblas. Dessutom satsar vi en halv miljard till lånegarantier för upprustning av miljonprogrammet. Dessa bostäder står inför nödvändig upprustning driven av naturligt slitage och åldrande, stundtals bristfälligt underhåll och är i behov av energieffektivisering.

• Bostadsförsörjningslagen behöver skärpas genom att kommunerna får ett tydligare ansvar för att öka tillgången på bostäder. Vi vill ta initiativ till ett handslag mellan stat, näringsliv, kommuner och aktörerna på bostadsmarknaden för att utveckla miljonprogramsområdena.

För att få igång bostadsbyggandet krävs vilja och en aktiv politik.

Nu ser vi konsekvenserna av den moderatledda regeringens försämringar i a-kassan från 2007: mindre än en tredjedel av de arbetslösa uppfyller kraven för att få ersättning. Bara 4 procent av de arbetslösa får 80 procent i ersättning av sin tidigare lön i Sverige. Det är dags att återupprätta a-kassan som omställningsförsäkring istället för att skjuta över kostnaderna på kommunerna och den arbetslöses familj.

Ulrik Nilsson väljer i sin replik den 12 februari att inte tala någonting om statens ansvar för att få hela Sverige att hålla ihop och samtidigt vässa Sveriges konkurrenskraft. Han väljer att inte lyfta problematiken med platt skatt utan lastar över ansvaret på varje enskild kommun.

Han tar bland annat upp att antalet arbetade timmar är viktigt för ekonomin. Men sysselsättningspolitiken är statens ansvar. Andelen sysselsatta har minskat sedan 2006. Idag är över 400 000 människor arbetslösa. Den misslyckade jobbpolitiken påverkar skatteintäkterna till kommunerna.

Svenskt Näringsliv har vid flera tillfällen kritiserat regeringens utbildningsbildningspolitik. Så sent som förra året konstaterades i en rapport: ”I Sverige bromsas dock konjunkturuppgången av en rejäl mismatch på arbetsmarknaden, där arbetslösheten består trots stora rekryteringsbehov.” Sveriges statsminister svarar med att kalla näringslivet för ett särintresse.

Ulrik Nilsson förvandlar kommunernas och också indirekt invånarnas behov till ett särintresse. Han skjuter över hela ansvaret från stat till kommun. Det är den enskilda kommunen som ska ta ansvar för en dålig nationell jobb- och utbildningspolitik. Praktiskt innebär det ökade kostnader för bland annat försörjningsstöd, yrkesinriktad komvux, integrationspolitik, LSS:en och den nya skollagen. Enligt våra beräkningar handlar det om i runda tal 70 öres kommunalskatt. Bara de frysta statsbidragen innebär att boråsarna blivit snuvade på 145 miljoner kronor under 2012. Likadant ser det ut i respektive kommun där sparbeting och skattehöjningar tvingas fram.

Ulrik Nilsson lyfter också att befolkningstillväxten är avgörande för kommunens skatteintäkter. Men alla kommuner har inte möjligheter att växa på grund av sina geografiska lägen. Stora delar av landet minskar i befolkning.

Till skillnad mot Ulrik Nilsson så inser flera av hans borgerliga kollegor i Sjuhärad att den nationella moderatledda politiken påverkar kommunerna negativt. Flera borgerliga ordförande i kommunstyrelser vänder sig direkt till regeringen i skrivelser och påtalar vikten av korrigeringar i skatteutjämningssystemet. Allt för att kommuner ska få mer likvärdiga förutsättningar att möta kommuninvånarnas behov av stöd och service.

Vi ser oss definitivt inte som offer. Men vi ser det som viktigt för ett litet land att hålla ihop. Vår politik utgår från människors behov – i hela landet. Vi ser vikten av att vi alla hjälps åt för att stärka både Sveriges konkurrenskraft och hjälpa varandra när vi någon gång i livet hamnar i en svårare situation.

Det heter solidaritet. Ett ord som Moderaterna har börjat använda sig av men tydligen inte förstått innebörden av.

–

Trots alla varningar i remissomgången från fackföreningar och andra instanser om att just detta skulle infräffa envisades regeringen med att genomföra försämringarna. Alliansen har uppvisat en anmärkningsvärd vårdslöshet i jobbpolitiken.

Frågan jag ställer mig är om man kan säga att regeringen misslyckats eller lyckats. Personligen så tror jag att man gjort försämringarna helt medvetet. Det ett är led i att minska fackföreningarnas inflytande och på så sätt dränera facken på medlemmar. Det är också ett led i att sänka lönerna genom att så stor andel står utanför försäkringen, det tvingar människor ta jobb med väldigt låga löner.

Detta genomfört av partiet som säger sig vara det nya arbetarpartiet, Moderaterna. Nej dom är samma gamla moderater som tidigare.

Socialdemokraterna driver frågan att a-kassan åter blir en omställningsförsäkring. En försäkring som ger människor en rimlig chans att lösa sin situation mellan olka arbeten.

Regeringen för en konsekvent politik mot landets kommuner – ökat ansvar utan att föra över motsvarande resurser. Det är ett betydligt större bekymmer än att förslaget till nytt skatteutjämningssystem nu bromsas av moderata stockholmspolitiker.

2007 chockhöjde regeringen avgiften till a-kassan och försämrade villkoren i försäkringen. Följden blev att över en halv miljon löntagare lämnade a-kassan. Det skulle ge fler jobb men idag är över 400 000 människor arbetslösa i Sverige. Allt fler människor tvingas att söka försörjningsstöd – en ersättning som landets kommuner ansvarar för.

Tidigare kompenserades kommuner i viss mån för inflationen genom justeringar i de generella statsbidragen. Numer är de frysta på tidigare nivå vilket tvingar kommunerna att stå för merkostnaderna.

Bara de här två ovan beskrivna effekterna innebär ökade kostnader motsvarande 30-40 öres höjd kommunalskatt.

Den nya skollagen är i stora delar bra. Men den innebär ökade ekonomiska åtagande för landets kommuner. Trots det minskar regeringen resurserna kraftigt de kommande åren.

Listan kan fyllas på med ökat ekonomiskt ansvar inom LSS, yrkesinriktad komvux och integrationspolitiken. Det kan inte vara någon större svårighet att vara finansminister i en regering som lastar över ansvar men behåller stora delar av resurserna. Totalt handlar det om i runda tal kostnader motsvarande 70 öres höjd kommunalskatt.

I år tvingas kommunerna i Sjuhärad driva igenom besparingar på åtminstone 140 miljoner kronor. Ändå räcker det inte. Flera kommuner tvingas dessutom höja skatten.

Den progressiva beskattningen är väl förankrad hos det svenska folket. Att driva frågan om platt skatt på riksnivå är dödsdömd ur ett väljarperspektiv. Vi menar att regeringen är medveten om kommunernas ekonomiska situation. Men genom att tvinga kommuner att ta allt större ekonomiskt ansvar – och vars enda skatteverktyg är just platt beskattning – gör att den ideologiska viljan genomförs, bakvägen.

Vi kan visserligen i sak hålla med både Bollebygds moderata kommunalråd Christer Johansson och Svenljungas centerpartistiska kommunalråd Eva Johansson som nyligen kritiserat att förslaget till nytt skatteutjämningssystem nu tycks hamna i skrivbordslådan. Men vi ser det ökade ekonomiska ansvaret för landets kommuner som ett betydligt större problem. Vi har ambitionen att hela landet ska leva. Därför menar vi att det är den här frågan som borde fylla våra kommuners agendor. Fortsätter rikspolitiken på den inslagna vägen kommer många av landets kommuner – och då framför allt mindre glesbygdskommuner – att gå en allt mörkare framtid till mötes.

Ulf Olsson, kommunstyrelsens ordförande i Borås (S) 

Pelle Pellby, kommunalråd Mark (S)

Mattias Josefsson, oppositionsråd Ulricehamn (S)

Lena Palmén, kommunalråd Borås (S)

I Sverige finns det idag 400 000 arbetslösa personer. Väldigt många av dessa är unga människor som aldrig fått en chans att ta sig in på arbetsmarknaden. I nyhetsrapporteringar denna veckan redovisas hur många ung som står utanför arbetslöshetsförsäkringen.

En av anledningarna är det största försämring som genomförts av samma försäkring. Som den moderatstyrda regeringen klubbade igenom efter en rekordkort tid vid makten. En försäkring vars syfte är eller man kanske ska säga var-en omställningsförsäkring mellan olika arbeten. Den möjligheten är idag stängd för mer än hälften av de unga.

Inte nog med det möjligheten till yrkesutbildning genom arbetsförmedlingen stoppades för personer under 25 år unga under samma tid. Regler som numera är lite mildare. Men faktum kvarstår för de unga som behöver mer finns det inget att hämta. Det kan man läsa på AF:s hemsida ”Vem kan få arbetsmarknadsutbildning? Du som är arbetslös eller riskerar att bli arbetslös och är arbetssökande på AF kan anvisas till arbetsmarknadsutbildning från den dag du fyller 25 år.”

Arbetsförmedlingen har ingen utbildning att erbjuda unga samtidigt så skärs statsbidragen till yrkesutbildning på komvux för Sjuhäradsområdet ned från 20 miljoner till knappa 5 miljoner. Detta är gjort av den regeringen som Jan Ericson företräder.

Företagen har svårt att hitta personer med rätt utbildning. Detta är ett bekymmer säger Svenskt Näringsliv det stoppar företagen från att växa och bromsar konjunkturuppgången.

En vädjan till Jan Ericson- jobba för att öka utbildningsplatserna till arbetsförmedling och kommunerna. Ge även unga möjlighet att skaffa sig ett yrke. Det skulle göra skillnad för arbetslösheten och för de företag som idag letar utbildad arbetskraft.

Arbetsmarknadspolitik är ett ansvar för staten.

PA Halls terass utanför det nyrenoverade kulturhuset

Den senaste veckan har man suttit i en av de monsterbanor som finns på bild på Liseberg. Man ser dom när  man på darrande ben och med pickande hjärta står och i kö väntar på att kliva in i en av de små sättena för en åktur med Balder.

Man är glad att man kommer till slutet av turen med livet i behåll. Förnuftet vet ju att det blir så men hjärnan tror inte riktigt på det.

Känslan vid målgång den här gången är väldigt go. Väldigt snabba svängningar från den sorgen man kände när Håkan Juholt kände sig tvingad att avgå till glädjen över valet av Stefan Löfven vår ny partiledare.

Idag har jag tillsammans med (S) politiker från stadsdelsnämnd Norr funnits på Stora Torget och talat med boråsare. Inte bara boråsare utan tro det om ni vill även göteborgare och härrydabor. Merparten av dom jag-vi talade med var positiva till vårt val av ledare. Lyfte hans bakgrund och hans kunskap om näringslivet m.m.

Nu ska moderaterna få sig en match, Stefans Löfvens kunskaper i "jobbfrågan" är stora.