Från veckans Boråskuriren där jag fick äran att skriva på internationella kvinnodagen.

8 mars en dag för alla världens kvinnor. Får man erbjudandet att skriva i Boråskuriren en sån dag tackar man ja. Så nu sitter jag här en tidig söndagmorgon i en sporthall i Falköping och funderar på vad jag ska skriva om.

Vissa saker man hör fastnar för evigt i minnet.

Min lärare på högskolan i textilhistoria berättade om en av sina många resor hon gjort.

Hon beskrev vad hon såg när en nomadfamilj flyttade.

-Först gick kvinnan och bar på tältet, köksutrustningen, maten och barnen och sist gick mannen och bar på ansvaret.

Sant eller inte men det hon ville berätta var att kvinnor tar ett stort ansvar för att livet ska gå ihop.Hon gör det ofta utan att få den uppskattningen hon är värd inte heller får hon en rättvis lön för det arbete hon utför.

Kvinnorörelserna har gjort ett grovjobb under många år med att få upp frågorna om lika vilkor för kvinnor och män på bordet. Trots att vi är inne 2000-talet så är vi inte i mål.

I veckan som gick fick jag frågan av en vän- är du feminist?

Jag tvekade lite med svaret men sedan så svarade jag ja. Det politiskt korrekta är ju att svara ja. Men frågan fick mig att tänka lite djupare.

Vad är det som gör att människor känner samhörighet och hittar saker att jobba tillsammans för. Kan ju vara kön, men hur mycker har den kvinnliga industriarbetaren gemensamt med Annika Falkengren vd för SEB eller Antonia X:son Johnsson? Eftersom jag själv kommer från fabriksgolvet inser jag att min samhörigheten är större med en manlig arbetare från Volvo eller med Socialdemokraternas och min partiledare Stefan Löfven.

Kan man inte vara feminst ändå? När man läser på om feminismen inser man att det inte är ett lätt val att placera sig rätt i de olika inriktningarna. Det finns särartsfeminsiter och likhetsfeminister med ett antal undergrupper såsom anarka, liberrala, radikala, socialistiska och queerfeminister. Sedan följer de filosofiska inriktningarna analytiska, kontinetala, pragmatiska och postkolonila feminismen.

Jag är socialdemokrat med de värderingar vi har frihet, jämlikhet, solidaritet och alla människors lika värde. Jag behöver inte sätta en etikett med feminist på mig för att jobba för jämlikhet. Jag har fritt spelrum i jämlikhetsfrågorna och dessutom ett krav på mig att jobba för jämställdhet mellan könen.

Så svaret på frågan om jag är feminist är väl besvarad. Jag är feminist genom att jag är en demokratisk socialist. Men för mig räcker det att säga att jag är socialdemokrat.

Men får jag frågan idag den 8 mars på den internationella kvinnodagen så blir nog svaret ändå att jag är en feminist, en socialistisk feminst.