Svar till Anna Svalander och Sivert Oxelbark om att jag har fel om skolan. Kommer förhoppningsvis in i BT snart.

Jag vill börja med att säga att det är fel att skjuta budbäraren, jag har till BT kommenterat ett reportage från tidningen Dagen Samhälle den 13 januari 2011.

Jag kan även konstatera att Anna Svalander (FP), Sivert Oxelbark (KD) och jag är överens om att situationen är annorlunda på gymnasieskolan. Mitt svar till BT är utifrån hur det ser ut i grundskolan. Så den diskussionen anser jag avslutad.

Rubriken på artikeln var att friskolor är mer effektiva- kostnaden per betygspoäng är högre i den kommunala skolan än i de fristående skolorna. På fem år har effektivitetsskillnaden fördubblats. I dag är friskolornas betygskostnader 20 procent lägre än de kommunala skolornas.

Att gapet mellan fristående och kommunala skolor växer beror på att kostnaderna ökar mer i kommunala skolor. Betygsskillnaderna är ganska konstanta.

Trots att kommunerna lägger mer och mer pengar på sina skolor jämfört med de fristående huvudmännen minskar inte betygsgapet. Det enda som händer är att skolpengen - som ska motsvara kommunernas kostnader - höjs och friskolornas ägare får mer pengar över till annat. Det syns genom att lärartätheten i de kommunala skolorna idag inte är nämnvärt högre än för fem år sedan.

 Ett antal personer i artikeln har utifrån detta dragit en del slutsatser som till stor del stämmer med de farhågor Socialdemokraterna i Borås för fram under ganska lång tid.

Jag kan börja med vad Maria Stockhaus, (M), ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings utbildningsberedning säger. Rimligtvis borde det gå att effektivisera den kommunala verksamheten. Men hon påpekar också att strukturella skillnader och andra faktorer påverkar effektiviteten.

• Kommunerna har ansvar för att alla barn får sin skolgång, var de än bor och hur få de än är.

• Friskolorna etablerar sig där det är lönsamt och kan slå igen när elevunderlaget sviktar 

• Elevkullarna har krympt och de kommunala skolorna har förlorat många elever under perioden, samtidigt som de fristående fortsatt att växa. 

• Alla kommuner har inte samma möjlighet att sänka sina kostnader när eleverna uteblir.

Hon har en tack och lov annan syn på den utveckling som skett än vad Carl-Gustav Stawström chef på Friskolornas riksförbund har.

I samma artikel hänvisar Eva-Liz Sirén som är lärarförbundets ordförande till alla rapporter som visar att likvärdigheten i den svenska skolan minskat. Pisarapporten säger att skolan klarar inte av att kompensera för barnens olika bakgrund. De svaga eleverna har förlorat mest, utan att de högpresterande har tjänat på utvecklingen.

Skillnaden mellan skolor och elever med olika förutsättningar växer. Vi har en segregation som slår rakt igenom. Fler elever med särskilda behov hamnar i den kommunala skolan. Hon säger att man ska fundera på om man ska ge mer pengar till skolor som utarmas på elever.

Eva-Liz Siréns idé är mycket bra men det finns ett problem. Det som händer är att skolpengen - som ska motsvara kommunernas kostnader - höjs och friskolornas ägare får mer pengar över till annat. 

För att komma till rätta med detta krävs en lagändring som ger kommunerna möjlighet att styra medel till de som bäst behöver dom.

Men som avslutning vill jag säga att det känns bra att även en moderat inser att det faktiskt finns problem med friskolornas villkor. Nu återstår att se om de har förmågan att ge kommunerna en möjlighet att styra resurser till de med störst behov. Vilket jag som kommunpolitiker ser som min viktigaste uppgift. Men där jag idag känner mig rejält bakbunden.

Lena Palmén (S)

Lena Palmén (S)

kommunalråd